Det är uppfriskande att vara på andra sidan, man ser saker från en helt ny synvinkel. Eller som i mitt fall, man ser inte alls. De senaste 23 åren har jag levt mitt liv mer eller mindre i "kyrkans värld", i alla fall med en fot där. När jag nu upplever livet från en annan vinkel så slås jag av insikten vilken liten och begränsad del av tillvaron som kyrkan berör. Många gånger har jag samtalat, i olika arbetslag, om vad människor idag längtar efter och underförstått vad har vi att ge som skulle göra att dom kommer till oss? Vi har skyllt deras frånvaro på att de har så mycket andra aktiviteter att välja på. SOM OM det vore ett aktivt val att inte komma till de sammankomster vi haft. Efter sju månader utanför kyrkans skyddade värld har jag märkt, (eller inte märkt,) att jag inte stött på kyrkan på något sätt. För oss som lever i "den vanliga" världen så är kyrkan skrämmande osynlig. För er som tror att det räcker med att skicka ut ett församlingsblad, vars namn eventuellt var inne på 70-talet, eller gå på hockey i prästskjorta, kan jag meddela att det räcker inte. Människor väljer inte bort församlingens arrangemang, de vet inte att de har ett val. Kanske hade det till och med känts bättre om det faktiskt var ett aktivt val, nu finns ingenting.
